„Richard Bergh” változatai közötti eltérés
| [ellenőrzött változat] | [ellenőrzött változat] |
Tartalom törölve Tartalom hozzáadva
a 1919-ben elhunyt személyek kategória hozzáadva (a HotCattel) |
|||
30. sor:
==Élete és munkássága==
Apja, Edvard Bergh és anyja, Amanda Helander is művészek voltak. Richard Bergh Stockholmban tanult, első mestere [[Edvard Perséus]] vclt, majd a a stockholmi Királyi Szépművészeti Akadémián tanult [[1878]] és [[1881]] között, ahol megismerkedett [[Nils Kreuger]]rel és [[Karl Nordström]]mel. Korai munkái a svéd történelem témájában készült akadémikus stílusú képek voltak. [[1881]]-ben Párizsba utazott, ahol [[Jean-Paul Laurens]]-nél, majd az [[Académie Colarossi]]n folytatta tanulmányait (1881-1884). [[1883]]-ban mutatkozott be a párizs Szalonon.
[[1885]]-re Bergh [[Ernst Josephson]]nal és más, Párizsban és [[Grez-sur-Loing]]-ben alkotó északi művészekkel együtt [[Opponenterna]]. Det var en rörelse som motsatte sig de [[konservativ]]a tendenserna inom [[Konstakademin]]. Påföljande år grundande de [[Konstnärsförbundet]] där Bergh kom att bli dess sekreterare.
Bergh skapade främst [[porträtt]] och [[landskap]]. Under sin vistelse i Frankrike drogs han mot [[Naturalism]] och [[plein-air]] måleriet, utan att vara influerad av [[impressionism]]en, utan snarare visa på släktdrag med [[Jules Bastien-Lepage]]. Hans 1880-tals måleri präglas av den rådande [[realism]]en och inslag av [[romantik]]ens strömningar. Karaktäristiskt för Berghs här tidiga porträtt är "Konstnären Nils Kreuger" (1883; [[Statens Museum for Kunst]], [[Köpenhamn]]), ett verk han även debuterade med på salongen samma år. Han målade också [[1885]] fästmöporträttet av [[Helena Klemming]], som han efterföljande år gifte sig med och målade det välkända hustruporträttet. Mot slutet av åttiotalet utvecklar han en mer känslosam och nästintill [[morbid]] ton i sina verk. Under vintern [[1886]] arbetade han med "Hypnotisk seans" i Paris. Hustrun Helena stod som modell för den [[symbolisk]]a målningen "Flickan och Döden" (1888; [[Prins Eugens Waldemarsudde]]), innan hon [[1889]] avled av en obotlig sjukdom. Berghs porträtt från denna tid visar på en liknande utveckling med psykologiska övertoner, som i de dystra tillika gripande [[porträtt]]skildringarna av [[Eva Bonnier]] (1889; [[Nationalmuseum|NM]]), [[August Strindberg]] (1905; [[Bonniers porträttsamling]]) och av [[Gustaf Fröding]], det senare en lika fängslande som träffande bild av en tragisk diktargestalt. [[1890]] gifte han om sig med [[Gerda Winkrans]]. I en privat diskussionsklubb gör makarna Bergh [[Ellen Key]]s bekantskap, vars vänskap blir mycket betydelsefull.
Bergh begav sig [[1893]] till [[Varberg]], för att där tillsammans med Nils Kreuger och Nordström etablera en konstnärskoloni som senare kom att bli känd som [[Varbergsskolan]]. Han koncentrerade sig på landskapsstudier och hela gruppen utvecklade en förhöjd medvetenhet om ljusets och landskapets förmåga att ge en känsla av mystik och [[romantik]]. Känslan för det nordiska landskapet, den [[nationalromantik]] som utvecklades stärktes bara än mer i kontrasten som Bergh mötte under sin utlandsvistelse i [[Italien]] 1897-1898. Ett exempel där han lät sig inspireras av det nordiska ljuset är även ett av hans mest kända "Nordisk Sommarkväll". Miljön är hämtad från [[Ekholmsnäs]] gård på [[Lidingö]] där [[Prins Eugen]] och sångerskan [[Karin Pyk]] ifrån en [[balustrad]] ser ut över [[Kyrkviken]] som badar i en guldskimrande aftonstämning. Tavlan förenar den italienska [[Renässans]]ens komposition, med motiv från tidig 1800-tals tysk [[romanticism]] och kontemporär [[symbolist]]isk tendens från [[Pierre Puvis de Chavannes]] och [[Paul Gauguin]]. Främst har den setts personifiera andan i den svenska nationalromantiken. År [[1904]] bosatte sig Richard Bergh i [[Storängen]], [[Nacka]], där han uppdragit åt [[arkitekt]]en [[Albin Brag]] att rita en [[villa]] på [[Värmdövägen]] 215. Villan är utpräglat nationalromantisk i stilen och har en rymlig [[ateljé]] med stor takhöjd.
Richard Bergh var en av förgrundspersonerna inom svenskt konstliv under en lång tid och gjorde även stora insatser för en yngre generation konstnärer genom den målarskola Konstnärsförbundet bedrev i Stockholm och där Bergh själv undervisade. [[1915]] blev han överintendent och chef för [[Nationalmuseum]], där han inledde ett genomgripande, framgångsrikt omdaningsarbete som han var starkt engagerad i under sina sista levnadsår. Här kom han att modernisera utställning- och konstköps-riktlinjerna, och uträttade stordåd för den svenska konsten. Han var också en lysande skribent och ägnade sig flitigt åt att i artiklar och [[essä]]er behandla nya riktningar i tidens konstliv. Sin inställning till konsten formulerade han i ''Hvad vår kamp gällt'' (1905), essäsamlingen ''Om konst och annat'' (1908), och i skriften ''Konstmuseet som skönhetsvärld'' slår han fast att "konstmuseet ska vara som ett skönhetens hem öppet för hela folket".
==Források==
| |||